Sida:Tragedien på Birlstones herrgård 1915.djvu/110

Den här sidan har korrekturlästs

— 110 —

mig. Rummet var i sitt normala skick, och jag tillbragte en ganska lärorik kvarts timme därstädes.

— Vad gjorde du då?

— Det tjänar ingenting till att förhemliga någonting så enkelt — jag letade efter bandtyngden. Den har alltid antagit stora dimensioner i min uppskattning av fallet. Till sist fann jag den.

— Var?

— Ah! Nu ha vi kommit till det outforskades gräns. Låt mig gå litet längre, bara helt litet längre, och jag lovar att jag sedan skall meddela er allt vad jag vet.

— Vi ha intet annat val än att finna oss vid era villkor, sade inspektören, men när ni går ända därhän att uppmana oss att överge fallet — Varför i all världen skulle vi göra det?

— Av det enkla skäl, min bästa mr Mac, att ni inte ha den allra ringaste aning om vad det är ni undersöka,

— Vi undersöka mordet på mr John Douglas till Birlstones herrgård.

— Ja visst, ja visst. Men besvära er inte med den hemlighetsfulla herrn på bicykeln. Jag kan försäkra er att det vinner ni ingenting på.

— Vad har ni då att föreslå?

— Jag skall säga er alldeles precis, vad ni böra göra, om ni bara vilja göra det.