— 113 —
pröva allt, så få vi själva bedöma huruvida mina iakttagelser rättfärdiga de slutsatser jag dragit av dem. Aftonen är kylig och jag vet inte hur länge vår expedition kommer att draga ut, så att jag råder er att sätta på er era varmaste rockar. Det är av högsta vikt, att vi intaga våra platser innan det blir mörkt, och med er tillåtelse bryta vi därför genast upp.
Vi togo vägen utefter herrgårdsparken tills vi kommo till ett hål i stängslet. Genom detta hål kröpo vi in och följde i den tilltagande skymningen Holmes i spåren, tills vi nått ett buskage, beläget nästan midt emot huvudingången och vindbron. Den senare var icke uppdragen. Holmes hukade sig ned bakom lagerbuskarna och vi gjorde så med.
— Nå, vad ska vi nu göra? frågade Mac Donald litet barskt.
— Bemanna oss med tålamod och bullra så litet som möjligt, svarade Holmes.
— Men varför äro vi egentligen här? Jag tycker allt, att ni kunde bemöta oss mera uppriktigt.
Holmes skrattade.
— Watson påstår, att jag dramatiserar verkligheten, sade han. Konstnärskynnet inom mig gör sig gällande och pockar på sin rätt till en god iscensättning. Vårt yrke, mr Mac, skulle för visso vara ganska tarvligt och
