— 117 —
— Har ni lagt dit det? Ni?
— Kanske borde jag ha sagt ‘lagt tillbaka det dit’, sade Holmes. Ni torde erinra er, inspektör Mac Donald, att jag något förvånades över frånvaron av den ena handtyngden. Jag sökte draga er uppmärksamhet till saken, men fördjupad som ni var i andra tilldragelser, hade ni knappt tid att ägna det den eftertanke som skulle sett er i stånd att därav draga några slutsatser. När en tyngd saknas i närheten av vatten, ligger den förmodan rätt nära till hands, att någonting blivit sänkt i vattnet. Antagandet var åtminstone värdt att prövas, och med tillhjälp av Ames, som släppte in mig i rummet, och av krumskaftet på doktor Watsons paraply lyckades jag förliden natt fiska upp och undersöka byltet. Det var emellertid av allra största vikt, att vi skulle kunna bevisa vem som lagt dit det. Detta lyckades oss medelst den lätt insedda utvägen att ge till känna att löpgraven komme att tömmas i morgon, vilket naturligtvis hade den verkan att den som gömt knytet tog upp det så snart som mörkret satte honom i stånd därtill. Vi ha ej mindre än fyra vittnen på vem det var som begagnade sig av tillfället, och nu anser jag, att det är ni, mr Barker, som har ordet.
Sherlock Holmes lade det våta knytet på bordet bredvid lampan och lossade repet som sammanhöll det. Då detta var gjort, drog
