— 17 —
ANDRA KAPITLET.
Mr Sherlock Holmes resonerar.
Det var ett av dessa dramatiska ögonblick som min vän var till för. Det låge överdrift i att säga, att han blev uppskakad eller ens försatt i spänning av den häpnadsväckande underrättelsen. Ehuru det i hans sammansatta natur icke ingick någon tillstymmelse till grymhet, var han dock tämligen okänslig till följd av överdriven stimulans. Men om ock hans känslor voro något förslöade, var dock hans intellekuella förnimmelse utomordentligt verksam. I hans ansikte fanns intet spår av den fasa jag själv erfarit vid den kortfattade förklaringen. Det utvisade snarare det lugn och det intresserade jämnmod man iakttar hos kemisten, som ser hur kristallerna från hans övermättade lösning falla i läge.
— Märkligt! sade han. I sanning märkligt!
— Ni ser inte överraskad ut.
— Intresserad, mr Mac, men just inte överraskad. Varför skulle jag bli överraskad? Jag får ett anonymt meddelande från ett håll
