— 19 —
— Avstämplat i Camberwell — det hjälper oss inte mycket. Namnet är antaget, säger ni. Det är inte mycket att gå efter. Sade ni inte, att ni skickat honom pengar?
— Jo, två gånger.
— På vad sätt?
— I sedlar till Camberwells postkontor.
— Gjorde ni er aldrig besvär med att se efter vem som tog ut dem?
— Nej.
Inspektören såg både förvånad och litet skandaliserad ut.
— Varför inte?
— För att jag alltid står vid mitt ord. Jag hade då han skrev första gången lovat att ej söka uppspåra honom.
— Ni tror att det är någon som står bakom honom?
— Jag vet, att så är.
— Den där professorn jag hört er nämna?
— Just han.
Inspektör Mac Donald log och det ryckte i hans ögonlock, då han såg på mig.
— Jag vill inte dölja för er, mr Holmes, sade han, att vi inom detektivkåren anse, att ni är litet vriden med avseende på den där professorn. Jag har själv förfrågat mig i saken, och han tyckes vara en mycket aktningsvärd, lärd och talangfull man.
— Det gläder mig, att ni kommit så långt, att ni erkänner hans talangfullhet.
