— 24 —
— Ja visst. Naturligtvis har jag även andra skäl att tro detta — dussintals obetydliga trådar som syfta mot den medelpunkt i vävnaden där den giftiga, orörliga varelsen har sitt tillhåll. Jag nämnde Greuze blott av det skäl att hans tavla förlägger saken inom området för er egen iakttagelse.
— Jag kan inte förneka, mr Holmes, att vad ni säger är intressant. Det är mer än så, det är underbart. Men uttala er litet tydligare, om ni kan. Är det förfalskning, falskmyntning, inbrott? Varifrån komma pengarna?
— Har ni någonsin läst om Jonathan Wild?
— Namnet förefaller mig bekant. Var han inte en romanhjälte? Jag sysselsätter mig inte mycket med romandetektiver — underliga kurrar som göra märkvärdiga saker men aldrig låta en se hur det går till. De tyckas handla av inspiration, inte av rim och reson.
— Jonathan Wild var inte någon detektiv och inte heller en romanhjälte. Han var en mästerbov och levde i förra århundradet omkring 1750-talet.
— Då har jag inte något gagn av honom. Jag är en praktisk man.
— Mr Mac, det mest praktiska ni kunde ta er före vore att stänga in er i tre månader och tolv timmar om dagen studera brottets annaler. Allting följer en kretsgång, till och med professor Moriarty. Jonathan Wild var
