FÖRSTA KAPITLET.
Förebudet.
— Jag är böjd att tänka —, sade jag.
— I så fall borde du göra det, anmärkte Sherlock Holmes otåligt. Jag tror, att jag är en av de långmodigaste bland dödliga, men jag tillstår att min väns stickord denna gång förtretade mig.
— Min kära Holmes, sade jag strängt, ibland är du allt litet prövande.
Han var så fördjupad i sina egna tankar, att han inte genast besvarade min invändning. Han satt med sin orörda frukost framför sig, stödde huvudet mot handen och stirrade på ett pappersblad, som han nyss dragit ur kuvertet. Därefter tog han själva kuvertet, höll det mot ljuset och undersökte noga såväl utsidan som överfallet.
— Det är Porlocks handstil, sade han tankfullt, jag kan knappt betvivla att det är Porlocks handstil, fastän jag bara sett den två gånger förr. Detta grekiska ’e’ med slängen är betecknande. Men om det är från Porlock, måste det vara av allra största vikt.
