— 4 —
Han talade mera för sig själv än till mig, men min förtret jagades bort av det intresse hans ord framkallade.
— Vem är då Porlock? frågade jag.
— Porlock, Watson, är ett nom de plume, ett identifieringsmärke, men bakom det står en listig och svåråtkomlig personlighet. I ett föregående brev upplyste han mig helt öppet om att namnet icke var hans verkliga och trotsade mig att uppspåra honom bland denna stora stads myllrande millioner. Porlock är av betydelse icke för sin egen skull utan för den store mans han står i beröring med. Föreställ dig lotsfisken med hajen, schakalen med lejonet — ja, vad helst som är obetydligt i sällskap med någonting fruktansvärdt — inte bara fruktansvärdt, Watson, utan i högsta grad olycksbådande. Som så beskaffad faller han inom området för mitt intresse. Du har väl hört mig tala om professor Moriarty?
— Den beryktade vetenskaplige brottslingen, lika beryktad bland skälmar som —
— Min anspråkslösa person, mumlade Holmes, avvärjande tillägget.
— Som okänd av allmänheten, tänkte jag säga.
— Mycket träffande! utbrast Holmes. Du börjar ge prov på en skämtsam humor, som jag måste akta mig för. Men då du kallar Moriarty en brottsling, gör du dig inför lagen sa-
