— 62 —
sedan se i vad mån våra svårigheter skingras. Ett ombud från ett sådant sällskap tränger in i huset, inväntar mr Douglas, skjuter nästan av honom huvudet med sitt vapen och kommer undan genom att vada över löpgraven, sedan han bredvid den döde kvarlämnat ett kort, som, sedan det blivit omnämnt i tidningarna, skall underrätta sällskapets övriga medlemmar om att hämnd utkrävts. Allt detta hänger ihop. Men varför just av alla vapen denna bössa?
— Ja, säg det!
— Och hur förklara den saknade ringen?
— Obegripligt!
— Och varför ingen häktning? Klockan är nu över två. Jag tar för avgjort att ända sedan dagbräckningen har varenda poliskonstapel på fyrtio mils omkrets varit ute och spanat efter en våt främling.
— Det är nog säkert, mr Holmes.
— Såvida han inte har någon jordkula i närheten eller en omgång torra kläder till hands, kunna de svårligen undgå att få honom fast. Och hittills ha de dock inte gjort det. Holmes hade gått fram till fönstret och undersökte med sin lins blodmärket på brädet. Det är alldeles säkert märket efter skodon. Ovanligt bredt är det — tyder nästan på plattfot. Besynnerligt, ty så vidt man kan upptäcka några fotspår i den jordiga fönstervrån tyda de på en mera välformad sula. Det
