— 66 —
men det hade knappt varit möjligt att han kunnat höra det, ty skänken och köket lågo långt bort från skrivrummet, skilda därifrån medelst åtskilliga stängda dörrar och en lång korridor. Hushållerskan hade kommit ut från sitt rum, även hon på grund av den våldsamma ringningen. De hade följts åt till husets framsida. Då de kommit till foten av trappan hade de sett mrs Douglas komma gående utför den. Nej, hon hade inte skyndat och han tyckte inte, att hon förefallit särdeles uppskakad. Just som hon hunnit till de sista stegen, hade mr Barker störtat ut från skrivrummet. Han hade hejdat mrs Douglas och bedt henne vända om,
— För guds skull, gå tillbaka till ert rum! ropade han. Den stackars Jack är död. Ni kan ingenting göra. För Guds skull, gå tillbaka!
Efter ytterligare övertalande där ute i trappan hade mrs Douglas vändt om till sitt rum. Hon hade inte skrikit, inte ropat till Hushållerskan, mrs Allen, hade följt henne dit upp och stannat hos henne i hennes sovrum. Ames och mr Barker hade gått in i skrivrummet, där allt befann sig i samma skick som något senare, då polisen kom. Ljuset var inte tändt då, men lampan brann. De hade sett ut genom fönstret, men natten var mycket mörk och ingenting vare sig syntes till eller hördes av. Sedan hade de rusat ut i hal-
