— 67 —
len, där Ames vevat på vindspelet och sänkt bron. Mr Barker hade därefter skyndat bort för att tillkalla polisen.
Så lydde till sitt förnämsta innehåll hovmästarens vittnesbörd.
Hushållerskan mrs Allens redogörelse överensstämde med kamratens, ehuru den ej var så utförlig. Hennes rum låg något närmare husets framsida än fallet var med skänken, där Ames sysslat med sitt arbete. Hon beredde sig att gå till vila, då hennes uppmärksamhet väcktes av den häftiga ringningen. Hon var litet lomhörd, och kanske var det därför hon inte hört skottet, men det var ju också ganska långt till skrivrummet. Hon kom ihåg, att hon hört något som hon trott vara en dörr som slog igen. Men det hade varit rätt mycket tidigare — minst en halvtimme innan det ringde i klockan. Då Ames skyndat till husets framsida, hade hon följt med honom. Hon såg mr Barker mycket blek och förfärad komma ut från skrivrummet. Han hade sprungit emot mrs Douglas, som kommit gående i trappan, och besvurit henne att vända om, men vad hon svarat hade hushållerskan inte hört.
— Följ henne upp. Stanna hos henne! hade han sagt till mrs Allen.
Hon hade därför gått med sin matmor till dennas sängkammare och försökt lugna henne litet. Mrs Douglas hade varit mycket upp-
