— 71 —
om. Jag tror, att han på något sätt blivit varnad. Inom en vecka efter hans avresa kommo ett halvt dussin karlar och frågade efter honom.
— Vad slags karlar?
— De sågo rätt farliga ut — kommo fram till gruvlotten och ville veta, var han var. Jag sade dem, att han begivit sig till Europa, men att jag inte visste, var man skulle söka honom där. De ville honom inte väl, det märktes ganska tydligt.
— Voro dessa karlar amerikaner — kalifornier?
— Om de voro kalifornier vet jag inte, men nog voro de amerikaner. Gruvarbetare voro de icke. Jag vet inte, vad de voro, och blev glad att få se dem på ryggen.
— Och detta var för sex år sedan?
— Närmare sju.
— Och ni hade då i fem år varit tillsammans i Kalifornien, så att den där historien daterar sig minst elva år tillbaka i tiden?
— Så är det nog.
— Det måtte ha varit ett särdeles djupgående hat som kunnat bibehålla sin bitterhet så länge. Det var säkert ingen småsak som föranledt det.
— Jag anser, att det förmörkade hela hans liv. Han kunde aldrig riktigt slå det ifrån sig.
— Men tycker ni inte att om någon ständigt hotades av en fara, vars beskaffenhet var
