Sida:Tragedien på Birlstones herrgård 1915.djvu/77

Den här sidan har korrekturlästs

— 77 —

terträddes plötsligt av ett hastigt framstött tal.

— Ha ni upptäckt någonting än? frågade hon.

Var det väl inbillning som gjorde, att jag tyckte mig i tonen finna mera fruktan än hopp?

— Vi ha vidtagit alla tänkbara åtgärder, mrs Douglas, svarade inspektören. Ni kan vara övertygad om att ingenting skall försummas.

— Spara inga omkostnader, sade hon i dov, lugn ton. Det är min bestämda önskan, att man försöker på alla sätt.

— Möjligen kan ni säga oss något som kan kasta ljus över saken.

— Jag fruktar, att jag inte kan det, men allt vad jag vet står till er tjänst.

— Vi ha hört av mr Cecil Barker, att ni inte sett — jag menar, att ni inte varit inne i rummet där tragedien utspelades.

— Nej, han förmådde mig att vända om i trappan. Han tiggde och bad mig att återvända till mitt rum.

— Jag förstår det. Ni hade hört skottet och genast kommit ner?

— Jag satte på mig min nattrock och gick ner.

— Hur långt efter skottets avskjutande var det ni hejdades i trappan av mr Barker?

— Det var kanske ett par minuter. Det är svårt att beräkna tiden i en sådan stund.