— 84 —
— Jag sade, att det kunde göra en kollrig! ropade han till sist, och det kan det verkligen.
SJÄTTE KAPITLET.
En liten ljusning.
De tre detektiverna hade många biomständigheter att genomforska, så att jag återvände ensam till vårt anspråkslösa logi på byvärdshuset. Dessförinnan tog jag mig dock en liten promenad i den underliga, gammalmodiga trädgården, som flankerade huset. Rader av åldriga idegranar, klippta i sällsamma mönster, omgåvo den helt och hållet. Därinom var en stor och vacker gräsmatta med en solvisare i midten, och verkan av det hela var så lugnande och stillande, att det var särdeles behagligt för mina något uppjagade nerver. I denna fridfulla atmosvär kunde man glömma eller blott som en fanastisk mardröm erinra sig det förmörkade skrivrummet med den på golvet utsträckta blodiga gestalten. Och dock — bäst jag vandrade omkring där och försökte bada min själ i den mildt balsamiska omgivningen, inträffade någonting högst besynnerligt, som förde mig tillbaka till tra-
