— 88 —
säga, och jag hänvisar er till mr Holmes, om ni önskar mera fullständig upplysning.
Och så lyfte jag på hatten och gick vidare, lämnande dem kvar på bänken bakom den skymmande häcken. Jag såg mig om, då jag tog av där den slutade, och märkte då, att de fortfarande mycket ivrigt talade med varandra, och som deras blickar voro riktade på mig, slöt jag mig till att vårt sammanträffande avhandlades dem emellan.
— Jag eftersträvar visst inte deras förtroenden, sade Holmes, då jag talade om för honom vad som händt. Han hade tillbragt hela eftermiddagen på herrgården, samrådande med sina båda kolleger och kom vid femtiden tillbaka med glupsk aptit för teet och de små rätter jag beställt för hans räkning. Inga förtroenden, Watson — de bli ganska besvärliga om det blir fråga om häktning för sammansvärjning och mord.
— Du tror, att det går därhän?
Han var vid sitt gladaste och godmodigaste lynne.
— Min bästa Watson, när jag gjort slut på mitt fjärde ägg, är jag redo att sätta dig in i hela situationen. Jag säger inte, att vi helt genomträngt mysteriet — långt därifrån — men sedan vi spårat den saknade handtyngden —
— Handtyngden!
— Bästa Watson, är det möjligt, att du
