Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/106

Den här sidan har korrekturlästs
— 98 —

stället för arrende, erlägga vissa slussafgifter[1], och att förskottet icke på korrtare tid än 50 år skulle afbetalas. Ehuru detta varit att borrtskänka halfannan tunna guld emot 2 procents ränta på viss tid, hade Kronan likväl icke förlorat allt om förslaget blifvit fullföljdt; men följande året (1780) sålde Antonsson sin bro till vissa handlande i Götheborg, skaffade sig stadfästelse på köpecontractet, och fullkomlig eftergift på hela skulden. De nye bro intressenterne förbundo sig att till Kronan betala i slussafgifter, 1 skilling för hvarje skeppund järn, 9 r:st. för hvarje tolft

  1. Nemligen 9 r:st. för hvarje skeppund järn , 3 r:st. för hvarje tunna gods, 3 r:st. för hvarje tolft plankor o. s. v. — Uplysningsvis bör här nämnas, att nästan alla handelsvaror som fördes upföre Götha elf, till städerne omkring Wenern, blefvo inpackade i tunnor, emedan landtransporten gjorde det omöjeligt att på annat sätt föra dem; denna olägenheten var icke en af de ringaste, den ökade priset på vissa nödvändighets varor, och förorsakade att flera af Wästgötha städerne, ehuru belägne vid Wenern, förde all sin handel landvägen.