förflutna smickrades Sverige af den förhoppningen att se Trollhättans brusande svall böjde under konstens lagar, och med all sin våldsamhet icke kunna skada den djerfve seglaren, som tätt bredevid dem skulle, obehindrad, fortsätta sin kosa. Allmänhetens väntan har blifvit upfyld i det nyttiga, dess förvånan har, kan hända, blifvit bedragen i den omväg som undvikit fallen i stället för att trotsa dem; ändamålet är vunnet, och Gustaf Adolfs regering har gjort en Epok för det gagnande.
Innan jag skrider til berättelsen om Trollhätte Canalverkets öden, torde de fleste af mina läsare fordra en beskrifning öfver sjelfva stället, likasom en nogare kännedom af Götha elf. Denna fordran är så mycket mera billig som elfven undergått flera förändringar, och kanske större delen af de främmande som besökt Trollhättan, fattat ett oriktigt begrepp om dess förbindelse med Wenern. De historiska märkvärdigheter som härvid förefalla röra endast dessa förändringar, och några sägner,
