Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/140

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 132 —

bör sedan hvad som öfverskjuter 9 procents utdelning, användas att göra förbättringar vid Canalverket till lättning för sjöfarten.

”Ingen ändring får väckas i dessa reglor af mindre antal än fyra femtedelar af Actieägarne, och måste den föreslagna ändringen likväl hos Konungen anmälas till fastställande.”

Samma dag utfärdades äfven en Taxa för de varor som föras genom Canalen. Vid författandet häraf har den grund blifvit följd att afgifterne genast nedsattes flera procent emot hvad förut, för brotransporten, måst betalas[1]. Efter 12 års

  1. Andra omständigheter bidrogo äfven till Taxans jämkning; således sänktes afgiften på Stenkol till 2 sk. tunnan, emedan man gärna ville upmuntra brytning och export däraf, och afgiften på Wed uptogs till 24 sk. per stafrum, på det icke så mycket måtte nedföras till Götheborg och trankokerierna, att bruksrörelsen däraf kunde lida- Skulle detta likväl ske, förbehöllo Bruksägarne sig rättigheten att utverka förbud emot Wedtransport ur Wenern förbi Trollhättan.