Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/164

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 156 —

enskildta påståenden och rättigheter skulle undersökas. Kongl. Maj:ts Resolution (1775) stadgade därpå, att de alla skulle vara lika berättigade till segelfarten; så att då den ena stadens fartyg kom till den andras hamn med full last, ägde det rättighet att föra laddning därifrån tillbaka, sedan stadens egna fartyg blifvit lastade. Denna stadga har likväl ganska litet blifvit följd, och Trollhätte Bolags privilegier uphäfde den aldeles genom den fria skeppsfart de lämnade åt alla inhemska.

Fartygens antal i Wenern har, de sednare åren, varit omkring 120, af olika skapnad och storlek. De som nyttjas till timmer transport kunna rymma ifrån 20 till 100 tolfter stockar, några få däröfver[1]. Deras inrättning är obeqvämlig äfven för den sjö hvaruti de blifvit byggde. Det är nog underligt att bruket af plattare fartyg,

  1. Frakten på blockar har, på en tid af 10 år, varit emellan 1 R:d. 16 af 2 R:d. tolften. I år har den fallit till 1 R:d. 32 ifrån Norselfven, och 1 R:d. 24 ifrån Carlstad till Wennersborg.