Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/17

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 9 —

i Elfven[1]. De trenne sistnämde fallen utgöra i det närmsta en höjd af 53 fot tilsammans. Nedanför stampströmmen vidgar Elfven sig; detta ställe har fått namn af Hojoma varp, och är lugnt flera hundrade alnar, hvarefter Elfven hastigt drager sig tilsammans, och trenne fall, kallade Helfvetes fallen, efter hvarannan upkomma. Genom Olide håla, som nu utvidgar Elfven, blir åter lugnvatten ända til flottbergs strömmen, hvars fall tillika med de trenne

  1. I det höga berget vid Polhems sluss är den så kallade Grottan, hvarest Konung Adolf Fredrik och Drottning Lovisa Ulrica, 1754, Konung Gustaf III och Hertig Fredrik Adolf 1772, Hertig Carl, 1779, och vår nu regerande Konung 1793 teknat sina namn. Sjelfva Grottan är ingen ting annat än en håla i bergstoppen, och tyckes vara lämningen af en förvittrad, och på ena sidan nedfallen, jättgryta. Af dessa grytor, som, i synnerhet i Bohus Län och strandsidan af Wästergöthland, äro nog allmänt kände, finnas dessutom flera i det stora Berget hvarigenom de öfversta slussarna blifvit sprängde; huruvida de äro bildade i en aflägsen forntid, eller Naturen genom lika ordsaker ännu fortfar att dana dem, torde säkrare kunna afgöras af en Naturforskare än en Antiquarius.