Sida:Trollhatte canalfartens historia.djvu/19

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 11 —

nästan en tredjedels mil nedom Trollhättan, och en och tre fjerdedels mil ofvanföre Lilla Edet hvarest en sluss[1], på västra sidan,

    Öresjö och sammanstötte med en annan Å vid Åkersström, blef vid samma tilfälle igenkastad och tog en annan väg. Strömmen som stadnade emot Jordfallet var 100 alnar bred och öfver 20 alnar djup. Det nedra vattnet aflopp, det öfra steg vida öfver sin vanliga höjd; härigenom dämdes de nederste Trollhätte fallen, och bakfloden blef så häftig att en del af stångjärnet fördes högt upp på landet. På östra sidan, där elfven förut gick, igenfylldes aldeles; men tvänne dagar efter jordfallet tog strömmen sit lopp i den nya öpningen närmare åt väster. (De som åstunda en utförligare beskrifning om detta Jordfall finna den i en prädikan, hållen af Herr Comminister Vassenius i Vassända kyrka den 7 October 1748, eller på samma dag ett hundrade år efter; ett utdrag af samma prädikan finnes ock i Lœnboms Historiska Märkvärdigheter til uplysning af svenska häfder. 1 Del. Ibland andra betracktelser har Comminister Vassenius äfven gjort den, att Jordfallet betydde Bohusläns afträdande genom Roskildska freden, emedan fallet skedde ifrån danska till svenska sidan.)

  1. I alla äldre handlingar finner man Eds-slussar, och våra egne författare hafva förökat antalet ända till tre, ehuru där aldrig gifvits mer än en.