Den här sidan har korrekturlästs
— 38 —
Arbetet börjades samma år. Baron Hårleman anförtroddes att därvid hafva öfverinseendet, och Baron Ollonberg förordnades att hafva närmare tillsyn på stället.
Efter den plan som Polhem upgifvit och Wiman förbundit sig att följa, skulle slussarne sprängas genom berget, hvaruti lämnades ett hvalf, eller så kallad stollgång.[1] Det var således nödvändigt att fartygen, som gingo därigenom voro försedde med master hvilka kunde fällas ned. Slussarnes storlek var ej uptagen till mer än 66 fots längd, 19 fots bredd, 8 fots djup under nedra vattenbrynen, och 12 fots höjd ofvan densamma i stollgången. Man hade uträknat att de fartyg som byggdes efter denna storlek skulle kunna bära 504 Skeppund järn.
- ↑ Dessa hvalf, som nödvändigt borde vara till mycket hinder för en väl inrättad segelfart, voro nödvändige i slussar af ett så orimmeligt djup; de tjente dessutom till stöd för slussportarne, som eljest varit utsatte för en vattentryckning hvilken ingen styrka kunnat emotstå.
