skulle blifva lika så besvärlig som fördämningen vid Flottberget, hvars svårigheter man då ännu icke försökt.
Olidehåla är belägen på östra sidan nedanför helfvetes fallen, hvilka där förordsaka en stark hvirfvel. På västra sidan löper sjelfva strömmen; men så att dess hastighet småningom aftager, tills den å nyo ökes genom en långsluttning, af ungefär en fots lodrätt höjd, ofvanför sjelfva flottbergsfallet som har 4 fots höjd. På östra sidan om detta fall, straxt nedanför Olidehåla, utskjuter berget och gör strömmen smalare. Nästan öfverallt vid Trollhättan, på båda sidor om Elfven, är berget af den beskaffenhet att det på östra sidan är lägre och sluttar til 42 à 43 graders inclination emot horizonten, då det på västra är merendels verticalt.
Af strömmens hastighet kunde man döma om fallets höjd, men dess djup måste man allenast gissa till; emedan pejling var omöjlig. Elvii och Polhems förmodan
