stolarne återstod endast att nedkrana tvänne pålar, men en ny olyckshändelse gjorde hela arbetet om intet.
Flera gångor hade slussarbetet lidit skada genom stockar och plankor, som oförsigtigt blifvit nedsläppte öfverst vid Trollhättan; ett strängt förbud var äfven utfärdadt emot alla dylika företagande, som icke skedde med konstmästaren Wimans tillåtelse. Men oagtat detta förbud hade, utan att Wiman därom blifvit underrättad, inemot 900 tolfter bräder blifvit nedsläppte. Om natten upkom ett starkt nordanväder, som dref en stor del af dessa emot fördämningen, och isynnerhet framför den nyss utsatte stolen. Emedan strömmen altid går ifrån västra til östra sidan, och tillbaka, med en ebb nästan af 5 à 6 qvarters höjd, måste de plankor som först laggt sig framför stolarne, på vissa tider, uplyftas genom strömmens stigning, hvarvid de andra, som efter hand drefvos dit, alltid hade tillfälle att tränga sig under, när vattenhorizonten höjdes af ebben. Således fann man, vid
