— Nu är det så, fortfor Hanna, att vi skulle komma din mor till hjälp vid din konfirmation, och därför ha vi samlat ihop till detta, d. v. s. en herre, som önskar vara okänd har bidragit, eljest hade vi inte fått ihop så mycket.
Paketet öppnades nu, och klänningen vecklades ut inför Lieses häpna blickar. Mörkröd av fröjd slog hon ihop händerna och utropade:
— O, en hel klänning… och alldeles fix och färdig! Vad ska mor säga?
Hon rusade utför trappan, och barnen förklarade, att modern var nere hos skomakaren och tvättade. Strax därpå återkom Liese med sin mor. Fru Krüger torkade ännu sina händer på förklädet och fällde tårar av glädje och rörelse, då hon såg klänningen och handskarna.
— Fröknarna är så snälla, sade hon och tryckte de unga flickornas händer. Gud välsigne er för det! Jag har ofta legat vaken om nätterna och grubblat på, hur jag skulle kunna skaffa Liese en klänning… men inte funnit någon utväg. Å, vilken fin klänning och så vackra handskar sen! Har du tackat fröknarna riktigt, Liese?
Denna räckte flickorna handen och tackade med låg röst. Hon var tydligen överväldigad av glädje.
Förnöjda och glada lämnade väninnorna den fattiga bostaden och gingo först upp till Hannas mor för att dela med sig av sin glädje. Därpå återvände Hilly hem för att även berätta allt för sin mor och farfar.
