— Tänk dig, så gräsligt! Farbror vill göra en riktig lärd av mig! ropade hon häftigt. Rektorn förhörde mig i lördags, som du vet, och i dag har farbror varit hos honom, och då sa rektorn, att om jag över huvud taget ville vara kvar i klassen måste jag ta privatlektioner i tyska, franska och matematik. De ha sammansvurit sig för att plåga mig! Nu ska jag fyra gånger i veckan på eftermiddagarna ha lektioner efter skolans slut, och det värsta är, att jag ska plugga läxor och allting hos min farbror och inte får gå hem förrän jag har gjort alltihop till hans belåtenhet. Han tänker kommendera och exercera med mig precis som om jag vore en av hans beväringar!
— Min stackars Hilde, sade Hilly med varm medkänsla.
— Ja, och kan du tänka dig, att han ville jag skulle stanna och börja med detsamma. Men då blev jag arg, och sa att jag absolut inte kunde börja förrän i morgon för jag hade dig hos mig och jag kunde väl inte köra hem dig heller!
— Nej men Hilde, sa du verkligen det? Jag kunde ju ha gått hem. Nu är väl din onkel ond på dig. Vad sa han då?
— Han stirrade en lång stund på mig och så sa han: Om du har bjudit en väninna till dig, så får du gå för den här gången, men var god och kom ihåg, att jag inte tillåter några sådana bjudningar på vardagarna hädanefter. Under veckans dagar skall du ägna dig helt åt ditt arbete och din plikt. På söndagarna kan du få vara tillsammans med dina väninnor, om du varit flitig och lydig under veckan. Tänk dig att ställa upp ett sådant villkor, alldeles som om jag vore ett litet barn. Onkel är en riktig tyrann, men han ska bara inte tro att jag låter mig tyranniseras utan vidare!
— Akta dig för all del, Hilde! bad Hilly ängsligt:
Hilde skrattade, då hon såg sin väninnas oroliga min.
— O du lilla harkrank, farbror kommer väl inte att äta upp mig med detsamma heller. Låt oss inte
