något annat blir det inte, för jag har alldeles glömt att tala om det för mormor.
Hilde såg mållös på henne.
— Men din mamma har väl ändå givit dig tillåtelse i går att inbjuda flickorna? frågade hon slutligen.
— Å nej, lila mamma har inte en aning om det… jag fick det där infallet helt plötsligt, när jag var i skolan. Å, Hilly vad du ser lustig ut!
— O Hilde, jag skulle sannerligen vara halvdöd av ängslan, om jag hade ställt till något sådant!
— Jag tycker det är förskräckligt lustigt. Kom så går vi och förbereder mormor på klassöverfallet.
Hon hoppade helt vigt ned från sin upphöjda plats. I detsamma öppnades trädgårdsgrinden och mormodern trädde in.
— Hildegard, är du där? ropade hon.
— Ja mormor, svarade hon och dansade fram till henne.
— Barn, vad har du nu ställt till? Är det verkligen sant att du inbjudit hela klassen?
— Ja, mormor, jag skulle just gå och tala om det för dig. Jag hade alldeles glömt det, men Hilly kom nyss att tala om det.
— Nå, det står ju inte att ändra nu. Gå och hälsa på flickorna, Hilde. Låt dem ta av ytterplaggen i ditt rum och följ dem sedan ned i trädgården. Hilly, mitt kära barn, vill du vara så vänlig och hjälpa mig litet? Jag är alldeles oförberedd på det här, och min jungfru har fått ledigt.
— O ja visst, fru Schlosser, jag vill mycket gärna hjälpa er, försäkrade Hilly och följde den gamla damen in i huset, medan Hilde tog emot flickorna, som viskande och skrattande stodo på förgården.
Hilly fick en bricka, nyckeln till skänken och dukade prydligt och snabbt det gröna kaffebordet i trädgården. Mormor skaffade bröd från bagaren, och Hilly fick skära bullar och lägga upp kakor. Medan kaffet kokade hade Hilly tid att plocka en bukett syrener för kaffebordet. Medan hon sysslade härmed, träffade hon Hugo.
