Jag är säker på att hon kommer att bli en lysande medlem av vår krets.
— Dumheter, Lisbeth, genmälde Hanna. Låt mig hellre heta Nyckelpiga.
Men detta ville de andra icke gå in på, de funno Lysmask mycket vackrare, och Hanna gav efter.
— Nu är den saken klar. Nu till de särskilda paragraferna. Vad är det nu allt, som skall fastställas?
— Först frågan om trakteringen.
— Böter för den, som kommer för sent.
— Friheten att säga vad man vill.
— Svärmens trogna sammanhållning i lust och nöd.
— Gemensam kamp mot envar, som angriper någon av oss insekter.
— Odlandet av allt skönt och ädelt, av konst och poesi.
Så ljöd det i kör om vartannat, till dess Hanna skrattande höll för öronen och förklarade, att hon icke kunde förstå ett ord, om alla skulle tala på en gång. Var och en måste tala för sig. Detta skedde också, och Hilly föreslog:
— Vet ni vad, flickor? Låt oss skriva stadgarna på vers!
Förslaget väckte jublande bifall. Under skratt och skämt författades verserna med ledning av Hilly och Hanna. Alla lyssnade förtjust, då Hanna sedan läste upp dem:
Vår krets av flickor sex består.
All början, som man vet, är svår,
ty val av namn oss förestår.
Men nu — hör bara på och häpna:
Sex små insekter, fina, näpna
ska bli envar en förebild;
Trollsländan, lustelig och vild,
med vinden tumlar om och flyr
med många spratt och äventyr
och sprider sol var hon far fram
och väcker glädje, stoj och glam.
