Var söndagsmiddag klockan fem
församlas vi i våra hem.
Men ve den arma, som sig dragit
och kommer sedan klockan slagit,
sparbössan hotfullt henne möte,
två pfennig där till straff hon böte!
Nu vankas kaffe, kakor, bröd,
men märk, att intet överflöd
får förekomma i vårt lag,
allt blive utav enkelt slag.
På det att svärmen glad skall vara
må frihet råda i vår skara
i tal och skämt och gäckeri,
och skulle någon harmsen bli,
och höja klagan, gräl och grums,
hon böte tvenne pfennig bums!
Och för att svärmen något gott
skall öva i det lilla blott,
ska alla böter noga gömmas,
men varje jul skall bössan tömmas
och kanske något mer därtill
kan läggas, som man kan och vill,
Vi söka upp helt tyst och stilla
ett fattigt barn, som farit illa
i vinterkölden, skarp och snål,
och giva det ett duktigt mål,
en rock, en kappa, tjock och varm,
och lägga på dess lilla arm
en pyntad docka, stor och grann.
Var finns en glädje mera sann
och innerlig än den att sprida
en smula ljus bland dem, som lida?
Vår Lysmask höres nu förklara:
En krans av flickor, fina, rara,
Sida:Trollsländan som backfisch 1924.djvu/68
Den här sidan har korrekturlästs