den måste väl en prydnad vara,
men denna är blott ljus och ren
i harmoni och endräkts sken;
må därför tvist och skvaller vara
som avund bannlyst från vår skara.
Konst, vetenskap och poesi
skall höra hemma i vårt kotteri,
och föra svärmen på dess kosa
ur vardagslivets tunga prosa.
Och städse ifrån denna stund
skall trofast stånda vårt förbund;
och intet skall oss skilja åt,
vadhelst oss sker på livets stråt,
ty enigheten är vår borg,
men tvedräkt alstrar alltid sorg.
Så må vi alltid hålla samman
i tust och nöd, i fröjd och gamman.
— Det är underbart! ropade Hilde hänryckt.
— Ja, helt enkelt storartat för att vara författat av små obetydliga insekter, sade Lisbeth.
— Men jag finner det gräsligt att jag ska förekomma som kackerlacka i versen, knotade Emmy.
— Två pfennig… hurra! Punga ut, lilla kackerlacka! Vet ni vad, flickor, jag tror att vi komma att göra goda affärer på vår Amiral.
— Det behövs också, eljest få vi inte ihop så mycket till jul att vi kan köpa kappan och dockan.
— Egentligen är det ju inte riktig sammanträdesdag i dag, men jag vill vara storsint och genast lägga tre pfennig till kassan, sade Emmy, i det hon tog fram tre slantar ur sin börs, och lade dem på bordet.
— Hilde, har du inte någonting, som kan tjäna oss till kassaskrin?
Hilde sprang in till sin mormor och kom snart tillbaka med en stor grön sparbössa, vilken hälsades med allmänt jubel.
