— Att förstöra nöjet för oss på det viset!
— Men var nu för all del ordentlig och flitig, Hilde, förmanade Marie, eljest blir det ingenting av med Insektssvärmen till jul heller.
— Ja, barn, vi måste alla vaka över vår yra Trollslända, så att hon inte gör några nya galna streck och störtar både sig själv och oss i fördärvet. Du, Emmy, skulle allt ha gott av att stå under den stränge herr överstens kommando en tid. Jag föreslår, att vi ge honom såsom ett över svärmen svävande överhuvud också ett namn.
— Eftersom han bara gör oss sorg och förtret, så borde han kallas Sorgmanteln.
Förslaget van bifall, och under skratt och skämt döptes översten till Sorgmanteln.
Överste Hermsdorf anade ingenting av allt detta. Han satt i sitt rum och läste tidningen, då Hilde vid middagstiden stormade in och ropade:
— Farbror, hela Insektssvärmen är förskräckligt ond på dig, Hilly har till och med gråtit, och flickorna vill nu inte alls komma tillsammans före jul och…
— Skulle du inte först säga goddag… och lägga dina böcker ordentligt i stället för att strö omkring dem på mitt bord?
— Jag tar ju strax bort dem, farbror. Men tänk dig bara, du har blivit upphöjd till Sorgmantel, därför att du gjort oss så ledsna, för Lisbeth sa, att du också borde ha ett namn. Vet du, farbror, du borde verkligen lära känna alla flickorna… de är allesammans så trevliga, i synnerhet min lilla söta Hilly. Å farbror, vet du vad? Du skulle ta och inbjuda hela svärmen till söndags eftermiddag… det vore underbart!
— Och ett stort straff för dig, inte sant?
— Jaså, å, det hade jag alldeles glömt. Du, farbror, vad ska jag egentligen göra här hela eftermiddagarna?
— Tant säger, att du är mycket oskicklig i handarbeten, du ska till en början sticka strumpor under hennes ledning.
— Så gräsligt! Det är det tråkigaste, som finns!
