Sida:Trollsländan som backfisch 1924.djvu/74

Den här sidan har korrekturlästs

— Kanske det, men du måste lära dig att inte bara sysselsätta dig med nöjsamma saker.

⁎              ⁎

Vintern hade nu på allvar brutit in över landet. Hilde var förtjust över isen och snön, och julen närmade sig. Den lilla Trollsländan var fast övertygad om att hon nu varit snäll och ordentlig och gladde sig mycket åt den kommande helgen.

Till och med den avskyvärda strumpstickningen var när allt kom omkring inte så svår, som hon hade föreställt sig. Tant Frida var vänlig och tålmodig och berättade ofta tilldragelser från hennes ungdom. Dessutom måste Hilde blott sticka ett par barnstrumpor, som hon till jul skulle giva åt något fattigt barn.

— Vem ska jag skänka dem? frågade hon Hanna, då hon söndagen före jul tittade in till väninnan ett ögonblick.

— I huset bredvid bor i vindsvåningen en fattig familj. Mannen är nattvakt, men ligger sjuk sedan länge, och hustrun har stor möda att förtjäna till det dagliga brödet åt sina fem barn.

— Hur vet du allt det där?

Hanna rodnade litet.

— Jag har hört talas om dem, och jag brukar bära upp litet varm mat åt den sjuke mannen.

— Å! Och det har jag inte haft en aning om. Vet du, Hanna, vi måste bereda barnen en god jul… först och främst måste de få en vacker julgran.

Hanna suckade.

— Jag har redan gjort mina förberedelser, mera tillåter inte min kassa, sade hon.

— Och jag har inte en pfennig kvar… så dumt! Och farbror ger mig aldrig ett öre i förskott på mina fickpengar för månaden, han säger, att jag måste lära mig att spara och hushålla med pengarna.