Sida:Trollsländan som backfisch 1924.djvu/86

Den här sidan har korrekturlästs

Lisbeth kan ibland vara fasansfullt grov och ohyfsad. Vilken förnäm varelse är inte Melitta däremot! Från hennes rosenläppar skulle aldrig ett ofint ord kunna komma.

Men jag är rädd att trötta er. Farväl därför och emottag de bästa välönskningar från er Amiral.»


Hanna lät brevet sjunka ned och såg med ett stilla leende på väninnorna.

— Lisbeth har rätt, hon är verkligen kollrig, utbrast Hilde. Snart är vi allesammans här inte fina nog för henne.

Det är förräderi mot Lisbeth, vad hon skriver, tillade Marie harmset.

— Ja, skamligt förräderi! utropade Hilly med blixtramde ögon.

— Å, så farligt är det nog inte, sade Hanna lugnande. I själ och hjärta håller Emmy nog av Humlan. Antagligen ha de båda grälat med varandra, och ni vet ju att Emmy är litet snarstucken. Jag är nyfiken på, hurudan hon är, när hon kommer hem till ferierna.

— Jag är rädd, att vi inte passa för henne längre, sade Hilde. Vem vet, vad den där bedårande Melitta har satt för koller i huvudet på henne. Den är visst ännu mycket finare och mera världsdam än din kusin Klara, Hilly! Nej. Jag betackar mig för sådana tillgjorda backfischar!

— Jag också, instämde Hilly med värme. Vi vill inte söka föreställa något annat än vad vi verkligen är… enkla, oförfalskade backfischar med många fel men med förhoppningen att en gång i tiden bli goda kvinnor.

⁎              ⁎

Sommaren hade kommit, skolgossarna hade rest hem och Lisbeth och Emmy voro återkomma till Weiden-