nade Lisbeth. Och maka åt dig, så att Hilly kan ta upp sitt »inre» ur sybordslådan.
Nyfiket sågo alla på hur Hilly öppnade lådan och tog fram sitt opus.
— Det är flera blad! jublade Hilde, och Lisbeth nöp i sin förtjusning Emmy i armen och utropade:
— Det blir väldigt stiligt!
⁎
Och nu var det kvällen före bröllopet. Herr
Wegners hotell badade i ett ljushav, och utanför porten
stod samlad en skara nyfikna. Och nu voro alla
gästerna där, och föreställningen kunde börja.
I stora salen fanns en estrad, som nu var prydd med blommor och krukväxter. Maries yngre syster Berta, en näpen backfisch, trädde först fram till brudparet och överlämnade krans och slöja. Marie, som tog sig förtjusande ut i skär klänning och med rosor i det mörka håret, var djupt rörd och slöt systern för ett ögonblick i sina armar. Men syskonbarnen från Lübeck, som föredrogo gladare saker, hade snart förjagat den allvarliga stämningen. Nu kom svärmens lustspel, som blev emottaget med stort bifall. Sedan följde tal och annat och allra sist den lilla pjäs, Hilly författat.
Syrsan var förskräckligt upprörd. Hon hade varit lika ängslig under lustspelet strax förut, men genast övervunnit denna känsla. Men nu — de många människorna — hennes opus, som skulle uppföras — den tanken överväldigade henne.
— Jag tror, jag dör av ångest, anförtrodde hon i en viskning Hilde.
I detsamma gick ridån upp.
Scenen var förvandlad till ett hemtrevligt rum. I mitten stod ett bord, och omkring detta satt hela svärmen med undantag av Emmy och drack kaffe och arbetade på servetterna, som hörde till den bredvid
