Sida:Trollsländan som förlovad 1925.djvu/127

Den här sidan har korrekturlästs

Så vare det eder i livet… ty ren
 och strålande kärleken sprider
i glädje och sorger sitt värmande sken,
 i ljusa och skymmande tider.

Ej skyarnas töcken, ej skymningens grå
 förmörkar det solvarma, rena
förklarade ljuset i hjärtan två,
 dem kärlek och trohet förena.


Medan alla åhörarna ivrigt gåvo sitt bifall till känna, omfamnade och kysste Marie väninnorna och tackade dem, förtjust och rörd. Hon kunde inte alls fatta, att lilla Syrsan författat verserna, och slöt henne gång på gång i sina armar. Vad Hilly beträffar, så hade hon helst sprungit och gömt sig, ty alla sade henne vänliga, erkännsamma ord.


⁎              ⁎


Följande dag ägde vigseln rum. Kyrkan var vackert prydd med grönt och vägen upp till altaret beströdd med blommor. Den unga bruden tog sig rörande älsklig ut i sin luftiga vita klänning och myrtenkrona, omgiven av väninnorna, som betraktade henne med kärlek och deltagande. Alla bådo för henne, då hon sänkte sitt mörka huvud bredvid brudgummens blonda till välsignelsen, och bönföllo Gud om en lyckobringande framtid för det unga paret.