— Ja visst, om du anser, att jag bör göra det.
— Ja, det blir bäst, ty det är ju ändå dina pengar, och farbror kan ju inte betala ut dem utan ditt samtycke. Sov gott, lilla Trollslända! Han nickade och lämnade hastigt rummet, innan Hilde hunnit samla sig.
⁎
Följande morgon voro alla mörka moln försvunna;
det hade frusit på natten, och snön glittrade på gatorna
och träden. Himmeln var blå, solen sken, och Hilde
kände sig åter lätt om hjärtat. Allt skulle nog bli bra
med Hugo, och när det väl var vår, skulle nog mamma
också krya till sig. Helt glad i hågen anlände hon
till farbrodern. Blek och utvakad kom Hugo och mötte
henne. Nå, hur har det varit? frågade hon i
deltagande ton. Han ryckte på axlarna och rynkade
pannan.
— Gå in till farbror, så får du veta det. Förmodligen ångrar du ditt löfte och tar det tillbaka.
— Du borde blygas att ens tänka något sådant, sade Hilde med förtrytelse. När jag en gång givit ett löfte, så håller jag det också, det ska jag visa dig. Hon lade hastigt av sig ytterkläderna och gick in till farbrodern.
Överste Hermsdorf satt vid skrivbordet, men när brorsdottern kom in, reste han sig upp och gick henne till mötes.
— God morgon, kära Hildegard. Hur är det med mamma? frågade han vänligt.
— Tack, farbror, tyvärr inte bra. Mamma har varit orolig hela natten och hostat mycket, säger mormor, och nu känner hon sig naturligtvis matt och
