Sida:Trollsländan som förlovad 1925.djvu/22

Den här sidan har korrekturlästs

och när hon fick höra av mamma Regnier, att Hilly var i trädgården, skyndade hon ut dit. Redan på avstånd hörde hon glatt skratt, ty alla ungdomarna höllo på att göra i ordning rabatterna och plantera sommarblommor. Hon blev emottagen med jubel av Hilly och hennes kusin Klara, som var hos tanten för att lära sig sköta ett hushåll, ävensom av de fyra ynglingar, som bott där i tre år och kände Hilde, sedan hon avlagt sitt första besök hos väninnan.

— Ni gräver och planterar, sade Hilde livligt. Åh, låt mig hjälpa till, ty jag tycker, att det är förfärligt roligt!

— Hjälp är alltid välkommen, svarade Klara. Kom med — Eduard har just fått den här bädden färdig, och jag ska visa dig, hur du ska sätta plantorna. Hilde följde beredvilligt med Myran, såsom hon kallades inom Insektsvärmen, men Hilly stod där med hoppressade läppar, och hennes blåa ögon blickade vredgat efter kusinen. Hur kunde hon lägga beslag på Hilde, hennes Hilde? Men så gjorde hon alltid! Nej, hon skulle aldrig kunna älska Klara, hur gärna hon än ville det.

Klaras far, som en gång i tiden varit en förmögen köpman i Schwerin, hade blivit ruinerad, därigenom att flera stora firmor gått omkull, och hade för ett år sedan tagit anställning som resande för en firma i Hamburg. Klara, som var mycket bortskämd, hade till Hillys förvåning hastigt funnit sig till rätta i de förändrade förhållandena och med lätthet levat sig in hos släktingarna. Men någon riktig sympati rådde tyvärr ej mellan de båda kusinerna.