— Vad gör vi nu? frågade Olga.
— Vi ge Gud äran, liksom alla andra morgnar, svarade den gamla damen och tog sin psalmbok. Ingen av flickorna kunde sedermera glömma denna morgonandakt, till vilken storm och vågor sjöngo en dyster sång.
— Och nu, barn, sade gumman, när amen förklingat, ska ni göra såsom jag säger. Du, Sophie, packar ner barnens sängkläder i en säck och bär ner dem i förstugan. Ni, Olga, stoppar ner så mycket bröd, ägg och korv, ni får tag i, uti en korg och ställer den i närheten av ytterdörren. Ni, Meta, kokar mycket kaffe och häller det på tomma vinbuteljer, som vi ävenledes packar ner i en korg. Ni, Marie, går efter en skinka, och ni, Emmy, stannar så länge hos barnen.
Utan invändningar gjorde var och en, såsom hon blivit tillsagd. Gamla fru Keil tog sin sons papper och några värdesaker och gömde dem i en väska. Sedan plockade hon ihop alla schalar och filtar, som funnos i huset.
Nu var allt gjort, och alla inväntade vad som komma skulle. Så kom herr Köster springande och berättade: Trots alla försök att hindra det, har isflaken tornat sig ännu högre vid bron och till sist brutit av en bropelare. Men den största faran hotar oss, om fördämningen icke håller stånd. Brister den, så kommer hela dalsänkan under vatten. För oss är nog faran inte så stor, därför att Brumkow ligger litet högre, men det blir alltid bäst, att vi låter föra livsmedel, täcken och filtar upp på Bokberget, så att vi i nödfall kan ta vår tillflykt dit upp. Jag har redan bett våra grannar göra det, ty i sista ögonblicket måste vi tänka på våra djur. Kom, Sophie, så bär vi upp allt, vi behöver.
— Jag hjälper också till, sade Marie. Vill ni andra dra försorg om frukosten?
— Det kan Emmy och Meta göra, sade Olga, för jag följer också med. Båda satte upp sina kjolar,
