Samma rop nu ock för oss har skallat,
Gud i öknen bland sitt folk vill bo.
Må vi, fria ifrån träldomshuset,
Tjäna Honom, som först tjänat oss,
Följa Gud, som nu trätt fram i ljuset,
Givit frälsning, att vi ej förgås.
2 Lagens krav ej mera oss förskräcker,
Vi befrias genom Andens lag;
Själens blick till Kristus fritt sig sträcker,
Vi få vandra här till Guds behag.
Må vi, räddade från Moabs snaror,
Arken följa genom Jordans flod
Till Guds land, trots hinder, nöd och faror,
Själv Han därtill giver kraft och mod!
3 Gud sin hela vapenrustning giver,
Och i striden är Han själv oss när.
Den, som kämpar och i bön förbliver,
Möter ”Fursten över Herrens här”.
I den onda dag han övervinner,
Ständigt i Guds vilja han består;
I Guds tempel han sin plats skall finna
Som en pelare och ej utgå.
Sida:Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu/147
Den här sidan har korrekturlästs
129
