Den här sidan har korrekturlästs
160
2 På jorden Han kunde ej vara en präst,
Där var Han Guds heliga Lamm.
Åt oss Han invigde en levande väg,
På vilken vi nu träda fram.
3 I himlen Han blivit vår Överstepräst,
Och där i sin härliga skrud
”Han sitter för alltid”, fullkomnat det verk,
Varmed Han oss förde till Gud.
4 Och själv var Han frestad i allt såsom vi,
Allt lidande känner Han väl
Och står uti prövningen alltid oss bi
Att hjälpa den frestade själ.
5 Vi prisa Dig, Kristus, vår Överstepräst!
Nu utanför lägret vi gå,
Ty innanför förlåten är ju vår plats,
Där alltid vi tillbedja få.
149
Du skall komma, och vi hasta
Till ditt möte, Herre kär,
