Den här sidan har korrekturlästs
35
Då himlarne skola förtälja Din ära
Och jublande skaror ditt lov få hembära
Ur hjärtan, som fyllts av din kärlek så stor.
2 Och fastän härnere i öknen vi gå,
Bland töcken och grus,
Med Dig dock på livets område vi stå
I renhet och ljus.
Med oss vill Du dela den glädje Du vunnit;
Ty evigt Du älskar den skatt, som Du funnit
I åkern och dolt, medan borta Du är.
3 Och snart för Dig själv skall Du framställa skön
Din dyrköpta brud,
Den kostbara pärla, din möda till lön,
Dig givits av Gud;
Av lov och tillbedjan då rymderna fyllas,
När Kristus vårt liv såsom konung skall hyllas
Och allting av Gud. Honom underlagt är.
