Den här sidan har korrekturlästs
55
Till hemmet Han säkert oss förer,
Och snart bland de heligas körer
Vi evigt få sjunga hans pris.
52
Snart skola jordens alla strider sluta,
Snart skall vårt hjärta få en ostörd frid;
Då skall Guds salighet vi helt åtnjuta,
Som vi ej kunnat här i denna tid.
2 Än är det ej, men hoppets stjärna lyser
Och visar oss en skön och ljuvlig strand;
Rättfärdighetens sol där härligt lyser
I fridens evigt, evigt sälla land.
3 Dock här en liten tid vi måste strida,
Ännu uti ”Guds vapenrustning” stå
Och under natten Morgonstjärnan bida,
Tills Han som Sol för världen skall uppgå.
