Den här sidan har korrekturlästs
79
4 O, att med Dig, vår Herre,
Vi ständigt vandrade,
Då skulle för oss alltid
Din härlighet sig te.
5 Långt mera av din fullhet
Vi skulle då förstå,
Dig av allt hjärta dyrka
Och dina vägar gå.
6 Hur ljuvt dock då vi finna,
När moln som skymde Dig
Ha flytt, Du är densamme
Och aldrig ändrar Dig.
7 Din kärlek kan förvisso
Bevara oss från fall,
Tills inför Gud ostraffligt
Ditt folk Du ställa skall.
75
O Herre, kom
Och tag ditt folk till Dig,
På det din hjord, så skingrad här,
Hos Dig må bliva samlad där;
Kom, Herre, kom!
