Sida:Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu/99

Den här sidan har korrekturlästs
81


3 Han oss givit av sin Ande,
I sin frihet fört oss in.
Bruden kan av hjärtat säga:
”Jag är hans, och Han är min”.

4 Städs’ Han vare vår förtrogne,
Han som är vårt hjärtas vän,
Att vi må hans vilja fatta
Och med glädje göra den.

77

Tryggare kan ingen vara
Än Guds lilla barnaskara;
Över den Han sig förbarmar,
Bär den uppå fadersarmar.

2 Ingen nöd och ingen lycka
Skall utur hans hand oss rycka,
Han, vår vän för andra vänner,
Sina barns bekymmer känner.

3 Gläd dig då, du lilla skara!
Gud de sina skall bevara;
För hans vilja måste alla
Fiender till jorden falla.