96
redan befann sig mitt i strömfåran. Skottet brann av, och träffad i sidan sjönk Mikael Strogoffs häst i djupet under sin herre.
Denne lösgjorde sig genast ur stigbyglarna. Under en skur av kulor dök han ned i strömmen och sam under vattenytan till den motsatta stranden, där han försvann bland den höga vassen.
SJUTTONDE KAPITLET.
Multiplikationstabell och metersystem.
Mikael Strogoff var nu räddad undan de tartariska ryttarne. Dessa hade icke vågat förfölja honom över floden, och för övrigt trodde de, att han drunknat, emedan de icke sågo honom över vattnet.
Men hans ställning var dock fortfarande förfärlig. Hur skulle han väl kunna fortsätta sin färd i ett av fiender uppfyllt land, sedan hans trogna häst funnit sin död i vågorna?
Han förtvivlade dock icke. Smygande sig fram genom den höga vassen, uppnådde han snart fasta marken.
— Jag måste hinna fram, och jag skall hinna fram! utropade han förtröstansfullt! Gud skydde Ryssland!
Om han följde högra stranden av Obi, skulle han inom en halvtimme komma till en liten stad, som låg på en höjd bredvid floden. Det var Kolyvan.
Det gällde nu att hinna dit före de förföljande ryttarne, som ännu befunno sig på Obis vänstra strand. I Kolyvan, som ännu inte var intaget av tartarerna, skulle han förskaffa sig torra kläder och en häst och sedan över södra steppen begiva sig på vägen till Irkutsk.
Han började skyndsamt vandra fram utefter floden. Klockan var nu fyra på morgonen. Trakten var
