120
Brevet med det kejserliga sigillet fanns på Mikael Strogoffs bröst. Han hade icke fått tid att förstöra det, och man lämnade det åt Ivan Ogareff.
Sedan denne stämt blodet, som rann utför hans ansikte, läste han långsamt igenom brevet. Därefter gav han befallning, att Mikael Strogoff skulle bindas till händer och fötter och med de andra fångarna föras till Tomsk.
De båda korrespondenterna hade varit vittne till denna syn.
— Bra hämnat! utbrast Alcide Jolivet, då Mikael Strogoffs knutpiska träffade Ivan Ogareffs ansikte. Jag skulle inte kunnat göra det bättre själv.
— Ja, svarade Harry Blount. Men kuriren är dödens man.
— Visserligen. Men ingen hederlig karl kan väl tåla att se sin moder piskas. Å, det var en präktig hämnd för affären vid Ischim. Skurken förtjänade intet bättre. Se, sådana makalösa skråmor han fick i ansiktet!
— Ja, men den unge mannen gagnade nog varken sig själv eller modern med denna hämnd.
— Kan väl vara, men det var bra gjort i alla fall. Medgiv, att det ändå är en präktig karl, den där kuriren.
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Se med vidöppna ögon, se!
Ehuru Sibirien till omfånget är ett av jordens allra största länder, är det dock, såsom vi förut nämnt, så glest befolkat, att det icke har flera invånare än Sverige eller det lilla Holland. Det har därför heller inga betydande städer. Den största är Tomsk, som grundlades 1604 i själva hjärtat av Sibirien och numera räknar omkring 50 tusen invånare.
