Sida:Tsarens kurir 1917.djvu/128

Den här sidan har korrekturlästs

124

person brukas av flera muhammedanska folk i mellersta Asien. Efter att hava tolkat meningen i det språk, varpå domarens finger vilar, lämpa de domen efter versens innehåll, hurudant detta än må vara.

Emiren hade låtit sitt finger fortfarande vila på sidan i koranen. Översteprästen framträdde nu och uppläste med hög röst versen, vilken slutade med dessa ord:

»Och han skall icke mer se tingen på jorden».

Feofar Khan tolkade dessa ord så, att fången skulle göras blind. Han vände sig mot Mikael Strogoff och sade:

— Ryska spion! Du har kommit för att se, vad som tilldrager sig i det tartariska lägret. Se då med vidöppna ögon, se!

Då Marfa Strogoff hörde dessa ord, sjönk hon ihop, ett rov för den förfärligaste ångest. Hon visste mycket väl, vad dessa ord betydde. Dessa ord utgjorde en domareformel, som användes av tartarerna och betydde, att den dömde skulle mista sina ögons ljus.

Det var sålunda icke döden utan blindhet, som skulle drabba Mikael Strogoff. Den olycklige var dömd att bliva bländad.

Detta barbariska straff utföres på det sätt, att man långsamt för en vitglödgad sabelklinga tätt framför den dömdes ögon. Genom hettan och det starka skenet, som utgår från den glödande klingan, bländas ögonen så starkt, att den olycklige från den stunden är fullkomligt blind.

En svärm persiska danserskor stormade nu in på scenen. En bedövande musik uppstämdes på en mängd olikartade instrument, och danserna började genast.

Då den första dansen var slut, hördes en dov röst säga:

— Se med vidöppna ögon, se!

Den man, som upprepade dessa emirens ord, var Feofar Khans skarprättare eller bödel. Han hade tagit plats bakom Mikael Strogoff och höll i handen en sabel med bred klinga. Bredvid honom hade soldater ställt en trebent stol, varpå vilade ett fyrfat med glödande kol.