Sida:Tsarens kurir 1917.djvu/129

Den här sidan har korrekturlästs
125

Emellertid hade persiskorna efterträtts av en annan grupp danserskor av helt olika ras. Mikael Strogoff igenkände dem genast. Detta gjorde också de två korrespondenterna, ty Harry Blount stötte sin kamrat i sidan och sade:

— Det är zigenerskorna från Nischni-Novgorod.

— Just de, utbrast Alcide Jolivet. Jag undrar, om de där kattorna dansa lika bra, som de spionera.

Emiren tycktes emellertid vara belåten med deras uppträdande, ty han lät kasta till dem ett regn av guldmynt, stulna pengar, tagna genom plundring och röveri.

I detsamma zigenerskorna slutat sin dans, lade bödeln sin hand på Mikael Strogoffs axel och uttalade för andra gången de olycksbådande orden:

— Se med vidöppna ögon, se!

Denna gång bar han icke sabeln i handen. Han hade lagt den på det glödande fyrfatet.




TJUGUANDRA KAPITLET.
Moder, broder och syster.

Emellertid sänkte sig solen under horisonten. Ett halvmörker började övergjuta bakgrunden av landskapet. Ceder- och furuskogarna i fjärran blevo allt svartare, och Toms mörknande vatten sammansmälte med de första nattdimmorna. Det kunde ej dröja länge, innan mörkret även smög sig över den platå, där festen hölls.

Men i detta ögonblick rusade flera hundra slavar med brinnande facklor in på platsen. Med Sangarr i spetsen skyndade zigenerskorna och persiskorna åter fram inför emirens tron. De tartariska instrumenten brusto ut i en ännu vildare musik, och dansen begynte åter. De dansande medförde hundratals små mångfärgade lyktor, vilka de fäste vid pappersdrakar och läto flyga omkring i luften.