180
Med: häpnad och undran åhörde kapten Fedor berättelsen om Mikael Strogoffs och Nadias underbara resa, och innerligt tackade han den raske kuriren för de många uppoffrande tjänster denne bevisat Nadia under deras äventyrliga färd.
— Kapten Fedor, sade Mikael Strogoff, er dotter har varit en lika stor hjälp för mig, som jag varit för henne. Ingendera av oss skulle ha kommit fram utan den andras bistånd. Och nu har jag en sak att bedja er om.
— Tala! sade Vassili Fedor.
— Jag och er dotter har under hela vår resa varit som bror och syster. Men då Gud så länge och under så många svårigheter låtit oss vara tillsammans och hjälpa varandra, så är det tydligen hans mening, att vi aldrig skola skiljas. Kapten Fedor, vill ni giva mig er dotter till hustru?
— Ja, om det också är hennes vilja, svarade Vassili Fedor med djup rörelse.
— Nadia, sade Mikael Strogoff ömt och fattade hennes hand, vill du bli min hustru och följa mig till Ryssland?
— Ja, Mikael, svarade Nadia och gömde sitt rodnande ansikte vid hans bröst.
— Gud välsigne er, mina barn! utropade den djupt rörde fadern och slöt de båda unga i sin famn.
Nu följde några verkliga glädje- och högtidsstunder för dessa hårt prövade människor. Det blev beslutat, att de ungas bröllop skulle firas i Irkutsk, varefter de jämte fadern skulle bosätta sig i Ryssland.
Under tiden var det lugnt i staden. Tartarerna företogo icke något nytt anfall. De hade blivit modfällda genom Ivan Ogareffs död. Han hade nämligen varit drivkraften i alla deras företag.
Den 7 oktober hördes kanonskott norr om staden. Det var undsättningsarmén, som nu anlände under befäl av general Kisseleff.
Tartarerna miste nu lusten att stanna längre kvar. De bröto hastigt upp och flydde hem till sina egna landsdelar. Inom några veckor var hela Sibirien befriat från
