22
nade, var solen redan ett bra stycke uppe på himmeln. Han klädde sig skyndsamt, snörde sin lilla kappsäck, åt en enkel frukost och begav sig därefter ut i staden.
De fem timmar, som återstodo, innan ångbåten avgick, beslöt han använda till ett besök på marknadsfältet. Han lät ro sig i en liten båt över den breda Volga och stod snart mitt i den ofantliga människomassan, som trängdes mellan de oräkneliga bodarna och salustånden.
O, vilket liv, vilket sorl! Ryssar, tyskar, greker och turkar, sibirier, perser, hinduer och kineser vimlade om varandra i hundratusental, trängdes och skuffades, pratade, hojtade, disputerade, sålde och köpte.
Bärare, hästar, kameler och åsnor, båtar, vagnar och kärror, allt, som kan tjäna till att fortskaffa handelsvaror, var hopat på detta marknadsfält. Pälsverk och sidentyger, kaschmirsjalar och turkiska mattor, dyrbara stenar och vapen, karavanteer från Kina och kryddor från Indien, schweiziska ur och ryska läderarbeten, engelska bomullstyger och svenska stålvaror, trä, tjära, tågvirke, lin och hampa, med ett ord: Europas och Asiens alla möjliga produkter voro samlade på denna punkt av jordklotet. Och på de öppna platserna mellan all denna mångfald av rikedom såg man ett vimmel av taskspelare, akrobater, lindansare och musikanter på alla slags instrument, karuseller, menagerier och cirkusar, ormtjusare och björnförevisare, tiggare, spåkäringar och positivspelare.
Sedan Mikael Strogoff strövat omkring på marknadsplatsen i ungefär två timmar, tyckte han sig märka en ovanligare rörelse bland de från Asien komna köpmännen. Oroande rykten om, att något ovanligt förestod, började sprida sig bland folkmassorna. Officerare, polismän och adjutanter sprängde på frustande hästar fram och åter mellan generalguvernörens och polismästarens bostad. Det var tydligt för var och en, att något allvarsamt var på färde.
Mikael Strogoff lyssnade uppmärksamt till allt, vad som sades för att, om händelserna så fogade, kunna draga fördel därav.
